livsglad.blogg.se

Idag fick jag komma till en ortopedläkare, för min långvariga stressfraktur i foten. Uppskattar att han var otroligt rak, och menade att det finns ingen läkare, som frivilligt vill operera min fot, pga mina grundsjukdomar.
Wham, lite av ett slag i ansiktet, visst innerst inne, så var jag mycket tveksam, om det skulle gå att operera, då jag som novis, tidigare, såg min röntgenplåt? Men hoppet fanns ju att det skulle finnas ett quickfix..

Nu så frågade jag om vilka alternativ som fanns? De två bästa var antingen tvinga in foten i en formpressad sko eller gips, minst 6 veckor! Inget av förslagen kändes som något jag ville jubla åt. Han lovade hjälpa mig om jag hade tålamodet. Jag frågade om han skulle få välja fritt, vilken behandlingsmetod, som han då rekommenderade som bäst läkningsmöjlighet? Gips, är självklart det bästa sättet, menade han. Jag funderade med min käre sambo som tur var, ledig, och följde med, samt hjälpte mig, att ta det sura beslutet att gipsa!

 

Tänker att, det är bättre att sitta med gips nu, innan våren riktigt är igång, än att chansa på en något bekvämare sko och sedan få gipsa ändå?! Det krånglar till vardagen, för mig, specielllt då jag är totalt värdelös på att gå med kryckor, fick med en gåstol, men vi är inte ännu bästa vänner! Tror att en rullstol är på gång och det kanske är ett okej alternativ, för bättre rörelsefrihet inom husets väggar?

Fick rådet att så lite som möjligt toucha foten i marken/golvet för bästa läkningsprocess. Vad händer, jo jag slår i golv, touchar hissväggen, snavar i snömodd. stöter i bilens tröskel. Har liiiite ont i foten nu.

 

Vill tro att det mesta löser sig. Imorgon är det en annan dag.