livsglad.blogg.se

Näst sista behandlingen gjord!
(dag 64)

Den 1 december fick jag min näst sista cytostatikakur utförd på Örnsköldsviks sjukhus.
Känns befriande att kroppen även denna gång, klarade av giftet. Visst jag får premedicinering
och cortison de närmsta dagarna efteråt, så det funkar hyfsat i alla fall,

Det mesta, är inte svart eller vitt.

Det verkar som att det inte finns enkla svar på ens liv, 
Här hemma hade vi, min sambo och jag, nyss en hopplös "diskussion",
som varken finns rätt eller fel svar på.

 

Han orkar inte att jag hela tiden erinrar, om att jag är dålig,
Han menar att han ser ju att jag är dålig, han är inte blind. 
Sambon orkar inte med att jag är sjuk/under cancerbehandling.
Tycker att det är jobbigt som det är, utan att han, påminns om det..

Jag menar att jag "måste" tala om när jag inte orkar vissa saker,
enkla bestyr, vad det nu kan vara. Där menar då sambon att han ser när saker inte görs,
då tar han över. Inser att det är mitt kontrollbehov som att saker,  tex städning, diskning,
tvättning, gå ut med hundarna, ge dem mat mm. Vill jag ha gjort på mitt sätt,
har svårt att vänta, tills det syns eller utförts.

Inte lika tapper längre

Är nog egentligen trött på mig själv och senaste årets sjukdom(ar),
har påbörjat att få mig ur gängorna, fucksjukdom, fuckcancer!
Är inte så himla käck och tapper längre,
vill bara att cellgiftsbehandlingen ska vara över.

Det är väl det som denna dialog, egentligen handlar om!(?)
Vi vill få sjukdomskarusellen att sluta snurra, så vi hinner ikapp oss själva.
Vi  är helt enkelt skitless och vill ha egentid för varann och var och en.
Fri från ohälsa....